Basic personligt

Kiropraktorerna är farliga

Aftonbladet har nu en artikel om att man kan bli skadad av att gå till en kiropraktor. Inte för att de baserar sin verksamhet på trams på ungefär samma nivå som homeopati, utan för att de inte har en licens. Så fint. En utbildnings längd har ingenting med dess innehåll att göra. Man kan studera åderlåtning i 100 år om man vill, det är fortfarande inget annan än ett sätt att döda folk på.

Meanwhile, i Storbritannien… Simon Singh skrev för ett tag sedan en bok om alternativmedicin, dvs behandlingar där det inte går att visa att de har någon effekt (behandlingar som har en bevisad effekt kallas skolmedicin, och fungerar bättre). En av de behandlingar han tog upp var just kiropraktik, och visade både genom att berätta om deras teoretiska bas (alla sjukdomar och besvär beror på kotor som har hamnat snett) och massor med fall där de snabba rycken runt halsen var den direkta anledningen till patientens snara död.

Resultatet blev en stämning från kiropraktorerna som tack vare de totalt sinnessjuka lagarna i det där landet både skulle ruinera Simon Singh själv och skulle göra britterna ännu räddare att avslöja bedragare. En kampanj pågår för att få till en ändring av den här lagen för att få tillbaka lite yttrandefrihet. Ni vet, en av de där grundbultarna i samhället som Piratpartiet kämpar för, och som gör att konceptet demokrati faktiskt är värt någonting. Oavsett politisk hemvist så ber jag er därför att klicka er iväg till den här kampanjen och skriva under. Lagar för att censurera och tysta medborgarna har en alldeles för otrevlig vana att importeras av andra länder.

Det är möjligt att de svenska kiropraktorerna är vettigare och mer kunniga än de brittiska (fast det verkar tveksamt), så om någon av dem ser det här får de gärna visa var de totalt tar avstånd både från kot-tramset och stämningen mot Simon Singh. Tills dess håller jag mig långt borta från dem, och rekommenderar att andra gör detsamma. Man har bara en kropp. Den ska man vara rädd om, och inte utsätta för första bästa behandling där det inte finns bevis för att den alls fungerar.

Tillägg: Mer info om kiropraktik på Humanistbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, kiropraktik, homeopati, simon singh, piratpartiet, yttrandefrihet, censur.

February 16th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Det där med bevis

Det är uppenbarligen inte så lätt att hantera konceptet “bevis” för folk i allmänhet, förmodligen för att vetenskapens syn på det ordet är lite speciell. Nu senast fick jag höra att det inte fanns några bevis för att allting i världen gick att förklara med naturvetenskap. Därmed är vetenskapen också en “tro”, jidder, jidder.

Svårigheten är ju att naturvetenskapen aldrig bevisar att någonting är sant, eftersom det inte går. Vetenskapen kan bara bevisa att saker är falska. Oavsett hur många vita snöflingor man har sett, så kan man inte förutsätta att alla snöflingor för alltid kommer att vara vita. Rätt vad det är kanske det kommer en grön flinga. Eller en bil från sidan i en vanligtvis tom korsning.

Det man istället vill ha är enklast möjliga förklaringsmodell, som inkluderar de observationer vi har gjort hittills. Om den dessutom förutspår nya observationer, som t.ex. ljusets krökning när det passerar solen (som användes för att bekräfta allmänna relativitetsteorin), eller energinivåerna i vätekärnan (som användes för att bekräfta Big Bang-modellen, enligt Simon Singh), så visar det att modellen nog är rätt. Ända tills det finns någon observation som visar att den är fel (eller snarare ej komplett), så klart. En modell som gör förutsägelser som visar sig vara korrekta, är självklart starkare än en modell som bara förklarar det vi har sett hittills. Ungefär där faller religionernas trovärdighet, eftersom de inte har kunnat förutse någonting överhuvudtaget, oavsett vad Carola påstår.

En klassiker, speciellt i diskussioner med personer som tar bibeln alldeles för bokstavligt, är ju evolutionen. Det är inte det att det finns några bevis för den, men med alla de observationer vi kan göra, som t.ex. att jämföra hur stor del av DNA som delas mellan olika organismer och på det sättet rita upp ett släktträd, gör att det inte finns någon annan modell som är ens i närheten av att vara lika sannolik.

När det gäller koldioxiddebatten så kan man ju konstatera att den globala temperaturens utveckling är lite olika, beroende på vem man frågar. Däremot verkar de flesta överens om att den det senaste årtioendet har stått still. Jag tror också att även den där meterologen som har gråtit i tidningarna över att hans barn aldrig skulle få åka skidor, har kunnat göra det alldeles tillräckligt den här vintern. Inte för att det är något bevis åt något håll, men sannolikheten att temperaturen skulle öka 2 istället för 3 grader för att jag köper en bil som släpper ut något milligram mindre koldioxid per mil mindre än grannens, när det ändå gick släpptes ut mer än motsvarande tusentals mils körning när bilen tillverkades, är ju totalt noll.

Nu har det varit extra kallt och mycket snö, och lika säkert som ett spam-mail om Viagra, dyker det då upp typer som säger att jo då, om temperaturen ökar, vilket ju skulle ge översvämningar överallt, så skulle ändå vintrarna plötsligt bli kallare. Rimligen skulle det balansera upp de varmare somrarna och därmed ge en oförändrad medeltemperatur, men logik och matematik verkar inte vara de värsta koldioxidhysterikernas starkaste gren.

För att få några bevis angående fildelningens effekter, skulle man nog behöva skapa ett till jordklot, och på det ena, på något magiskt sätt, hålla alla varianter på fildelning borta. Hur man skulle göra det utan att totalt rasera hela internet och beslagta både datorer och lagringsmedier i parti och minut vet jag inte riktigt. Däremot kan man ju konstatera att till och med branschernas egna siffror visar att de går bra, utom kanske just de som säljer miljöfarliga plastbitar.

Nästa område där bevisandet verkar lite obefintligt, är LCHF-kost. Där är det å andra sidan lite enklare. Att skapa ett nytt jordklot är svårt, men vem som helst kan ju byta ut kolhydraterna mot fett i någon månad och se vad som händer.

I inget av de här fallen kan vi tala om att något är bevisat, utom möjligen att fildelning (tyvärr) inte leder till svensk filmindustris omedelbara död. Däremot når man efter ett tag punkten “till visshet gränsande sannolikhet”, vilket inte är så dåligt. Tills dess, så klart, som någon visar att teorin obevekligen är felaktig (som homeopati), eller kommer med en ny teori som ger bättre förutsägelser.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, religion, mat, politik, fildelning, lchf.

February 6th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 2 comments

Argument mot kaloriteorin

Jag läste en lite kul sak angående det där med kalorier, “man måste äta ungefär lika många kalorier som man gör av med” och liknande dumheter.

Om vi nu låtsas att den stämmer, bara på skoj. I så fall så tar kroppen alltså upp exakt all energi som finns i den mat och dryck vi äter. Mätt genom att elda upp det, vilket ju är precis så som en mänsklig kropp fungerar (jag sa ju att det bara var på skoj). Andra däggdjur borde då rimligen bete sig ungefär likadant. Alltså är är kaloriinnehållet i bajs (kolla kolla mamma, han sa BAJS!) precis noll. Det vill säga, det går inte att använda t.ex. kospillning som gödsel för att få bra liv i växter av olika slag, och smådjur som flugor och bakterier är helt ointresserade av denna näringsbefriade massa.

Eller, om vi nu återvänder till verkligheten, så behandlas olika ämnen på olika sätt i kroppen, och ämnesomsättningen kan plocka ut både mer eller mindre energi beroende på en massa variabler.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, vetenskap, kalorier.

February 3rd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 4 comments

Olika sorters tro

När jag gör misstaget att börja diskutera naturvetenskap med religiösa personer, får jag förr eller senare alltid någon kommentar om att vi helt enkelt skulle tro på olika saker. De tror på Gud, och jag tror på naturvetenskapen. Sådant gör mig alltid lika irriterad, för jämförelsen är helt absurd.

Religion, framför allt kristendom, handlar om att tro på fakta. Världen skapades på sex dagar, och sedan var den allsmäktige Guden så trött att han var tvungen att lägga sig på soffan och pilla sig i naveln hela nästa dag. Åska är Tor som slår med sin hammare (jag vet att Tor inte tillhör kristendomen, men sagor är sagor). Sjukdomar är onda andar eller straff för synder som antingen personen själv eller någon förfader begick. Inget av detta får frågasättas. När kartan och verkligheten skiljer sig åt, som t.ex. när listan på indikationer på att evolutionen är mer korrekt än kristendomens skapelseberättelse, är det verkligheten som har fel. De riktigt desperata försöker ibland få delar ur Big Bang att passa ihop med skapelseberättelsen, men det går aldrig speciellt bra. Att då ändra i bibeln så att växter och djur dyker upp i rätt ordning är inte riktigt ett realistiskt alternativ. River försökte det i ett avsnitt av Firefly, med dålig framgång.

Naturvetenskap är precis tvärtom. Det man “tror på” är en modell, ett sätt att se på världen och genom observationer och slutledningar gradvis öka sin förståelse för hur allting fungerar. När kartan och verkligheten skiljer sig åt, ritar man om kartan. När Newtons lagar om kraft och acceleration inte riktigt höll för hastigheter nära ljusets, kom Einstein och justerade dem. Hade Newton levat idag är jag helt övertygad om att han skulle ha gillat det. Det är en metod som har hittat fungerande botemedel till massor av sjukdomar och gjort livet i största allmänhet väldigt mycket trevligare och roligare. Antalet praktiska bevis för dess effektivitet syns och används varje dag.

Vartefter vi kan observera mer och mer av världen, oavsett om det gäller att göra mer noggranna analyser av DNA och elementarpartiklar eller se längre bort i universum, så är det helt naturligt att vi kommer se fenomen och samband som vi aldrig hade kunnat ana. Som ateist och naturvetenskapare tar man då till sig det, lär sig mer, och får en större och tydligare bild av världen. Som starkt religiös gör de flesta precis tvärtom. Alla fakta som inte stämmer med ens världsbild ignoreras, allt för att man ska få leva i sin lilla bubbla. En bubbla, som relativt sett bara blir mindre och mindre, vartefter naturvetenskapens värld blir större.

Sedan, när de sitter i sin inskränkta bubbla och argumenterar för dödsstraff på homosexuella (män alltså, bibeln nämner aldrig homosexualitet hos kvinnor eftersom de ju ändå inte har någon egen sexdrift), att “intelligent design” ska läras ut i skolan som vetenskap, eller mördar abortläkare, har de mage att säga att vi ska våga ta steget och lägga vårt liv i Guds händer. Va? Nej, tack. Eller som nu senast, kidnappar barn från Haiti trots att deras föräldrar fortfarande lever, för att de ska få komma till en “kärleksfull kristen hemmiljö”.

En del ateister, kanske till och med de flesta, har en ganska fri attityd och tycker att folk får “tro på vad de vill”. Så snäll är inte jag. Framför allt när det gäller indoktrinering av barn, eller när normala människor blir bestraffade för att ha gjort någonting “syndigt”. Olika religioner, framför allt kristendomen, har gjort så mycket ont under hundratals år, att jag skulle bli väldigt glad om den gick att utrota på något sätt. Andra förtryckande och begränsande religioner, såsom islam, får gärna försvinna samtidigt. Steget från vad en enskild person tror på för Gud till något som orsakar skada på tredje man, är alldeles för kort.

Att därför jämföra en process som har gett oss alla bekvämligheter och oändligt mycket bättre hälsa i det moderna samhället med tusentals år gamla sagor, påhittade i en tid då några bättre förklaringar inte fanns, och som har resulterat i otaliga krig och miljontals dödade, tycker jag inte är något annat än direkt osmakligt.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, vetenskap, kristendom, islam.

February 2nd, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 3 comments

Schizofrent om bilar

Men för i helvete. Tiden kan räknas i timmar från när alla var så lyckliga över att SAAB ska få fortsätta tillverka bilar en stund till. Sådana där som ger massor av utsläpp när de tillverkas, och ännu mer när de körs. För att inte företaget ska gå i konkurs bör alla svenskar därför stödköpa varsin bil. Inte för att de behöver en, utan för att rädda ett företag som tillverkar produkter som inte tillräckligt många vill ha. Idioti.

Så vad händer idag? Jo, då är det några fina politiker som har kommit fram till att trängelskatten i Stockholm, och förmodligen även i Göteborg när de stackarna har fått de här dumheterna också, måste höjas till absurda nivåer för att folk ska sluta köra bil. I alla fall DÄR. Det är helt ok att köra bil på andra ställen.

Konsekvensen av att göra sig av med biltrafiken i innerstan blir ju knappast att folk åker mer kollektivt. Till viss del, kanske. Men det lär också göra att både bostäder, arbeten och affärer flyttar ut till förorterna, vilket gör att folk kommer köra bil längre sträckor. Vilket kräver mer olja. Ni vet, den där som håller på att minska i mängd? Så om några decennier när innerstan är död och oljan inte längre går att få tag på, vad exakt hade de tänkt sig att man skulle göra då?

Att koldioxiden förmodligen inte har något med temperaturen att göra, och att samma temperatur faktiskt har varit ganska stabil senaste decenniet (nej Svensson, det är inte för att du har köpt en E85-bil som du fortfarande tankar med bensin för att det är billigare, ditt normalbegåvade pucko), gör det hela fullständigt absurt. Tänk konsekvens en enda gång, snälla politiker.

Det behövs nya politiker i Sverige. Inte för att de nödvändigtvis är så mycket bättre, men de kan i alla fall inte vara sämre.

Tillägg: Blev tipsad om att de höjda trängselskatterna egentligen kanske är till för att kompensera för de miljarder som staten har lånat ut för Saabköpet. Känns rimligt.

Länk: SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, miljö, trängselskatt.

January 29th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments

Matte handlar om att kunna tänka

Richard Gatarski skrev nyligen ett blogginlägg där han argumenterar för att man ska ta bort “Matematik” som kärnämne, minska antalet lektionstimmar, och ersätta det med något mer “användbart”. I en intervju med Skolvärlden sa han:

… dom flesta behöver bara 3 % av den matte dom fått lära sig (iofs en siffra huggen ur luften). Alltså, om man typ tvingats lära sig 100 mattesaker i skolan, så är det bara tre man har nytta av efteråt. Visst slöseri liksom. Då är det nog bättre att ta bort 96 saker och få tid att kunskapa om något vettigare i stället.

Att 96 + 3 inte blir 100 blir lite extra humor i sammanhanget, men ändå.

Jag blir bara ledsen när jag läser sådant här, för jag tycker det är direkt tragiskt med personer som tror att allting man lär sig i skolan är fakta som ska vara direkt användbara, helst i kassan på Ica. Egentligen behöver man ju då inte lära sig något annat än alfabetet, så man kan söka på wikipedia. Så är det självklart inte. Man går inte i skolan för att lära sig “kunskaper”.

Till att börja med så finns det ingen onödig kunskap. Alla fakta vi lär oss bidrar till att bygga upp en större och mer stabil mental bild av verkligheten. På det sättet blir det dels lättare att lära sig nya fakta, men det blir också lättare att förstå nya saker. Anledningen är att mer av det nya redan finns i skallen. Ta till exempel “koka vatten”. Att förstå vad som händer när vatten kokar är en ganska avancerad historia, som inkluderar både fysik och kemi (och lite annat, beroende på hur noga man vill vara). Om man sedan ska lära sig vad som händer när någon annan vätska kokar, är 99% av kunskapen redan där. Ju mer man kan, desto enklare blir det att lära sig mer.

Har man lärt sig tio huvudstäder så hjälper inte det för att lära sig namnet på den elfte, men man har förmodligen en lite större förståelse av konceptet “huvudstad” än innan.

När jag gick på universitetet i Umeå så var det någon som undrade varför Datavetenskapliga linjen började med så mycket matte (50%). Svaret från en av lärarna var ungefär “för att ni ska lära er att tänka”. Det låter knäppt, men är i grunden ganska enkelt. Matematik rör sig i en abstrakt värld, liksom programmering. För att bli en bra programmerare är det därför nödvändigt att utan problem kunna röra sig i den här abstrakta världen, och ett av de enklaste sätten att få folk att göra det mentala hoppet är att lära dem massor med matte. Inte för att man har användning av matten i sig, utan för att lära sig byta ut allt man vet om den fysiska världen (gravitation, massors tröghet osv), och föra resonemang och röra sig runt i en abstrakt värld, definierad av helt egna regler. Om man lär sig abstrakt tänkande enbart med hjälp av programmering, är risken stor att man fastnar i ett visst programmeringsspråks syntax. Jag har flera vänner som hamnade i den fällan.

Att kunna tänka abstrakt är naturligtvis ingenting som bara programmerare behöver, det har alla nytta av. De som tror att de bara “behöver” 3% (dvs 3 saker av 100, för er som skolkade på mattelektionerna) av den matte de lärde sig i grundskolan, har bara inte förstått hur den ska användas.

Det är inte konstigare än att det är bra för barn att lära sig krypa när de är små, något som bara vissa typer av soldater har någon faktisk nytta av. Det finns inga normala vuxna som har “nytta” av att kunna krypa, men det betyder inte att det är ett slöseri med tid att göra det som liten.

Med tanke på hur konstigt folk hanterar sin ekonomi så skulle å andra sidan många både behövt ha lärt sig mer matte, och dessutom behövt få lära sig hur den ska appliceras i det dagliga livet. Ett av mina favoritexempel är en sak jag har fått från Cornucopia, nämligen folk som skaffar amorteringsfria bostadslån. Visserligen kan det vara lite klurigt att räkna ut exakt hur mycket högre totalkostnaden blir, men det borde vara uppenbart för alla att den blir det.

Så, dels har man nytta av bra mycket mer matematik i vardagen än vad många tror, och dels så gör resten att vår mentala mappning av världen blir bättre.

Däremot behöver matematikundervisningen i Sverige bli mycket bättre, där har Richard helt rätt. Man behöver i början få se en tydligare koppling till verkligheten, så att det blir lättare att göra det här hoppet till den abstrakta världen. Studenter kommer ju till KTH utan att kunna mer än de fyra räknesätten, enligt flera artiklar i Ny Teknik förra året. Personligen tror jag att det beror till stor del just på det här “vad ska jag med just det HÄR till”-tänket. Antingen så visar det sig senare, eller så har du blivit bättre på att tänka abstrakt. Det är en win-win-situation, så länge som man får tillräckligt många exempel på det förra, för att sluta oroa sig.

Att “matte” inte anses coolt och därför ska tas bort, är helt fel lösning på problemet. Matte behövs, och behöver därför få en bättre image. Som den marknadsförare Richard är borde det vara en trevlig utmaning. När Festis ansågs o-coolt, paketerades drycken om och fick lite ball marknadsföring. Drycken i sig är densamma. Det är snarare något sådant som behövs. Matten behövs, men behöver lite ny paketering och reklam. Innehållet behöver inte förändras för det.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, programmering, ekonomi, vetenskap, pedagogik, richard gatarski, festis, reklam, matematik.

January 24th, 2010 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 16 comments

Trial and horror med mintkyssar

Sedan jag lärde mig att choklad ska tempereras så har jag velat göra egna mintkyssar. Det har aldrig riktigt blivit av, men i år var det äntligen dags.

Första steget är minten. Jag har sett lite olika recept på det, men den vanligaste versionen var ungefär så här:

Koka upp florsocker och vatten till 115 grader, och/eller tills det blev trådigt när man häller en droppe i lite kallt vatten, och sedan drar isär den. Häll över det i en oljad skål, rör om, och när det svalnat lite rörs pepparmintsoljan i. Klicka ut på en plåt.

Yeah, right.

Att koka upp det till 115 grader var inget problem. Någon minut senare blev det rejält trådigt, så det kändes riktigt bra. Jag hällde över smeten i en oljad skål, rörde om lite grand…. hoppsan. Det började direkt fräsa och ryka, och 10-20 sekunder senare hade allting stelnat fullständigt. Jag droppade i lite vatten, vilket inte gjorde någon som helst nytta. Allting var stenhårt. Det krävdes diskmedel och varmt vatten under natten för att lösa upp det stelnade sockret. Idiotrecept.

Jag googlade lite till, och hittade en lite annan version på vegomums.com. Där fanns nyckelmeningen “Skulle smeten hinna stelna innan man är klar, så sätt skålen i vattenbad och rör massan smidig på nytt”. Aha.

Alltså gjorde jag så här: Jag kokade florsocker, vatten och lite ättikssprit, till 115-118 grader någonstans. Sedan fick det svalna lite grand. Därefter hällde jag över det i en oljad skål, som omedelbart fick stå på ett vattenbad. På det sättet hölls temperaturen uppe medan pepparmintsoljan blandades i. Man fick ha lite bråttom när man klickade ut smeten. Tyvärr började jag för sent, så den hade redan hunnit bli lite för tjock. Resultatet blev ganska skrovliga prylar som blev alldeles för tjocka, men med väldigt bra konsistens. Hårda, men inte det minsta ömtåliga, så som jag minns dem från när jag var liten.

Det jag vill veta nu, är framför allt några temperaturer:

1. Hur hög temperatur ska blandningen ha? 115? 120? Varför?
2. Gör det skillnad i temperatur ovan om man använder florsocker/glykos/glykol/något annat?
3. Hur mycket måste det svalna innan man häller i mintoljan? Varför? Förstörs den vid höga temperaturer?
4. Ska man röra om före och/eller efter mintoljan? Mycket? Lite? Varför?
5. Måste man vänta tills smeten har svalnat ytterligare innan man börjar klicka ut den? Varför?

Dagen efter var det dags för chokladen. Eftersom jag inte har köpt någon marmorskiva (än), så använde jag imp-metoden enligt beskrivningen på ungakockar.se. Jag hade några hekto Tarakan från Chocovic som behövde göras åt. Tempereringen var självklart inte heller problemfri.

Att få upp det till 50 grader i ett vattenbad var inget problem. Den hann nog lite högre än så innan allting hade smält, men det verkade inte göra någon större skada. Mjölkchoklad verkade mycket känsligare. Därefter skulle man låta det svalna till 27-28°, medan man rörde, men det gick sämre.

Första problemet var att jag hade hackat den andra delen av chokladen i för stora bitar, så ett par av dem hann aldrig smälta innan det hade blivit för kallt. Fan också.

Det andra problemet var att den verkade stanna på 30°. Jag sköljde av termometern utifall att det hade fastnat varm choklad på den, men det hjälpte inte så mycket. Det tog ganska lång tid innan den gick från 28 till 29°, så jag gav upp och började värma den igen. Upp lite långsamt till 32° under lite omrörning, och sedan droppades den ut på mintkyssarna.

Det blev en del över, som jag hällde i en pralinform jag köpte för några år sedan. Man fick vara ganska snabb, men så länge som skålen stod kvar på vattenbadet på en avstängd platta, hölls värmen uppe tillräckligt bra för att ge lite tidsmarginal.

När jag sedan kände på dem dagen efter, var pralinerna helt lösa, och var bara att plocka ut. Excellent! Nog för att jag aldrig jämnade till dem, så de är ganska fula på undersidan, men nu fokuserar vi på framgång, mkay?

När chokladen höll på att svalna, började den att tjockna oroväckande mycket. Först efteråt såg jag under “Felsökning” att det här kan bero på att man har rört om för mycket. Man ska alltså röra tills den blir sval, men inte så intensivt, och inte hela tiden.

Jag har några hekto choklad kvar, och en pralinform med ganska djupa gropar så att man kan göra fyllda praliner, så det finns utrymme för mer experimenterande här. Skoj som satan var det i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, vetenskap, mat, mintkyssar, temperering.

December 26th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 9 comments

Diskussion om fria viljan

Mitt inlägg “Allt är evolutionens fel” råkade bli startpunkten för en diskussion om den fria viljan, kompatibiliteten mellan Big Bang och skapelseberättelsen, och lite annat.

Det är underligt hur stark tron är hos vissa på är att det måste finnas en “andlig dimension” eller något liknande.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, religion, evolution, kristendom.

December 22nd, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | no comments

Allt är evolutionens fel

Det är ju faktiskt inte så konstigt att det finns så stort motstånd mot evolutionen, även om det inte är på långa vägar så tragiskt här i Sverige som i USA. Det är ju evolutionen, eller snarare bieffekter av den, som är orsaken till allt hemskt i världen.

Jag läste nyligen i “Illusionen om Gud” av Richard Dawkins att människor ser ut som “unga apor”. Något i evolutionstrycket hos människor gör tydligen att vi dras till de som ser unga ut, troligen för att det ökar sannolikheten att hinna få många barn innan partnern dör. Som alltid när det gäller biologiska system så finns även här en viss variation. Några dras till de som är äldre (hej Anna Nicole), och andra dras till de som är alldeles för unga (ur ett reproduktionshänseende).

Det som gör att vi kan leva länge tillsammans med våra föräldrar och av dem lära oss mer än vad andra arter hinner, har därför som bieffekt att några personer längst ut på bell-skalan hamnar under rubriken “pedofiler”. Så synd då. Penicillin och Twitter är roligare än att bo i ett träd.

Som barn behöver vi sedan till att börja med lyda våra föräldrar, eftersom vi inte kan göra en tillräckligt bra riskbedömning av vad det skulle leda till om vi sprang ut på egen hand. Vi har också nytta av att öva oss på att föra dialog med oss själva och ha låtsaskamrater, för att bygga upp vår identitet. Att lära sig skillnaden på vad man själv vill, gör och tycker, och vad andra människor vill, gör och tycker, är viktigt för att vi ska fungera tillsammans. Det är väl bra?

Nackdelen med det här är en tvåstegsraket. Ganska många kommer aldrig riktigt ur det här stadiet, vilket ger en bra grogrund för religioner. Både kristendom och islam har i nästa sten en väldigt irriterande tendens att få dess anhängare att tycka att de själva har rätt, i varje enskilt ämne. Med bibeltexter som upprepade gånger säger att icketroende ska dödas, har man därmed lagt upp fältet för terrorism.

Oavsett om man tycker att någon viss religion kan ha vissa positiva sidor, så kan man ju lugnt konstatera att antalet ateistiska terrorister är klart begränsat. Framför allt är antalet organiserade ateistiska terrorister väldigt få.

Den nedlåtande och allmänt osmakliga “vi måste övervaka allt och alla” passar även den fint in på religionernas domäner. Kan Gud övervaka alla 24/7, så kan ju staten också få göra det. Det är ju för allas eget bästa, så att alla kommer till himlen. Det är precis samma “håll dig på mattan”-tänk.

Så. Evolutionen leder både till pedofili och via religionen till både terrorism och övervakning. Samtidigt som USA använder samma sorts religion som gav upphov till terrorismen, för att försöka motarbeta den.

Man kan ju bli evolutionsmotståndare för mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, religion, föräldrar, sex, evolution, terrorism, kristendom, islam, övervakning.

December 10th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 58 comments

Krämig potatisgratäng

Som jag skrev häromdagen så innehöll “Den Tekniske Kocken 2″ ett annorlunda recept på Janssons frestelse. För ett par veckor sedan provade jag att göra en potatisgratäng, med ett fullständigt miserabelt resultat. Trots att jag använde vispgrädde gifte sig inte potatisen och grädden för fem öre. Tillsammans med för lite salt blev det ganska hemskt.

Så, igår provade jag bokens version. Nästan, i alla fall.

Lite smör i botten på en glasform, och så i med skivad potatis och gul lök, varvat i tunna lager, och med lite salt under tiden. Vitlöken glömde jag, men det var konsistensen jag ville få till först och främst. För att få lite roligare färg fick en sötpotatis komma med också.

Sedan in i ugnen i 200 grader i 25 minuter, tills potatisen hade blivit varm och mjuknat lite. I receptet på Jansson så steker de löken separat under tiden, men det glömde jag bort. I så fall skulle man ha behövt värma potatisen i en separat långpanna, så man kunde lägga ihop potatisen och löken i en ny form.

Därefter hällde jag på grädde, ungefär halvvägs upp i formen, och sedan in i ugnen igen. Nu händer det roliga (från boken):

Potatis innehåller stärkelse som ligger skyddade i så kallade granuler. När potatis värmebehandlas [...] frigörs stärkelsen från granulerna och blir kemiskt reaktiv. Denna aktiva stärkelse går att utnyttja genom att vispgrädde slås på den varma potatisen: då kommer dels stärkelse att bilda en gel med vattnet i grädden, dels kommer en del av fettet i grädden att komplexbinda med stärkelse, och resultatet blir en fantastisk potatismassa med krämliknande konsistens.

Jag kände mig lite orolig när jag såg den ganska torra potatisen i formen innan jag hällde på grädden, men 20 minuter senare var gränsen mellan potatisen och grädden helt utraderad, och den grädde som fanns kvar hade en konsistens som mest påminde om vaniljsås. När den hade legat och vilat en liten stund var även den grädden nästan helt “borta”, och det som fanns kvar var bara underbart. Tillsammans med en biff med lite svindyr balsamvinäger ovanpå (inga grönsaker, för jag äter inte vegetariskt) blev man ganska lycklig.

Kemi är kul.

Att sedan kunna ge lite feedback tillbaka till Rikard om att jag hade provat hans variant med bra resultat medan maten fortfarande låg på tallriken, gjorde det hela ännu bättre. Internet är också kul.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, vetenskap, potatisgratäng, stärkelse, grädde, den tekniske kocken 2, rikard nilsson.

November 7th, 2009 Posted by Daniel Brahneborg | blogg | 6 comments